Fråga om frågeställningen
Har suttit nu i fleras timmar o läst/skummat igenom C-uppsatser, källförteckningar & googlat vidare på eventuella källor som kan vara intressanta och användbara till mitt framtida projektarbete som ska skrivas till våren. Den kommer sluta på ca 20 sidor exklusive bilagor etc. Det är alltså oerhört viktigt att man "känner" för just det område och frågeställning man ska ta itu med. Jag har en idé att skriva kring bekräftelsesökandet/ bekräftandet man kan få och ta, via internet. Detta avser självklart ungdomar, då jag studerar till fritidsledare (sån som ex jobbar på fritidsgård). När man läser och läser en massa intressanta uppstatser så börjar man självklart ifrågasätta sin egen magkänsla, min egna startidé, som jag ska skriva om. Vad säger ni läsare? Gärna ni kring tonåren, om nån vågar dela sin åsikt?
Jag själv har ju inte "växt upp" med facebook, bilddagboken, mobil och msn. Fick jag mindre bekräftelse av detta eller mer? Bekräftade vi varandra IRL istället eller har det skapats nya arenor, där ungdomar kan få växa fritt på? Inte heller hade jag en digitalkamera, där jag kunde öva mig i timmar, att ta "ego-bilder". Hur är det för tonåringar idag som jag öva sig på detta? Kan de få en möjlighet, att faktiskt på riktigt se att de är fina på foto, då de kan ändra tusen vinklar, delete'a bilderna till kvar finns de man är nöjd med? Eller skapar detta en större osäkerhet istället? Att aldrig bli nöjd? Att kompisarna istället blir bra på 80% av bilderna medan man själv anser att 2 % blir bra? Det är lite så jag tänkt, skulle va intressant att läsa och studera kring.
Jag måste oxå delge att detta också blir mer intressant då dressyrmupparna klättrar uppåt i stegen på bloggtoppen=) Superduperkul för goa Ingrid & Linn!
What do YOU say?
Jag själv har ju inte "växt upp" med facebook, bilddagboken, mobil och msn. Fick jag mindre bekräftelse av detta eller mer? Bekräftade vi varandra IRL istället eller har det skapats nya arenor, där ungdomar kan få växa fritt på? Inte heller hade jag en digitalkamera, där jag kunde öva mig i timmar, att ta "ego-bilder". Hur är det för tonåringar idag som jag öva sig på detta? Kan de få en möjlighet, att faktiskt på riktigt se att de är fina på foto, då de kan ändra tusen vinklar, delete'a bilderna till kvar finns de man är nöjd med? Eller skapar detta en större osäkerhet istället? Att aldrig bli nöjd? Att kompisarna istället blir bra på 80% av bilderna medan man själv anser att 2 % blir bra? Det är lite så jag tänkt, skulle va intressant att läsa och studera kring.
Jag måste oxå delge att detta också blir mer intressant då dressyrmupparna klättrar uppåt i stegen på bloggtoppen=) Superduperkul för goa Ingrid & Linn!
What do YOU say?
Kommentarer
Trackback
