Ångest
Ja sån där vanlig, mänsklig ångest har jag nu. Tillståndet kan även liknas vid att man tar på sig för mycket som man klarar av, kontrollbehov eller helt enkelt för höga krav på sig. Just nu borde jag vilket fall sova gött i min säng men det är nåt jag inte gör, som ni förstår. Imorn bitti ska jag kliva upp ur sängen ca 6 (jag brukar tvinga mig upp omkring 8.30 - 9.00 då jag vanligtvis jobbar kväll), eftersom vi ska på klassresa till Göteborg. Tåget rullar in på Källby station 7.38 och det tar ca 10 min att promenera dit. Jag har ju inte packat än, så bör gå upp i tid för det & likaså en dusch för att vakna till. Angående morgondagen skulle jag bokat på en restaurang där vi kan gå och äta - det har jag icke gjort! Istället har jag yrat runt som en yr höna & borrat upp nya tavlor, som inte ens blev bra, borrat om, blivit arg, försökt lagat mat, tappat en sked på mig själv - blivit argare osv osv. Allt detta eftersom jag inte är helt frisk än men ändå försöker göra tusen grejer, som ingen bett mig om. Försökte kolla på min favorite-of-all-time-serie Greys Anatomy men till & med då, sprang jag runt samtdigt med en massa oviktigt. Jag har skapt detta virrvarr av mig själv då vi ska ha inflyttningsfest på lördag & tills dess mina damer och herrar - då ska ju hemmet vara klart! Inte bara klart heller, det ska vara tipptopp.
- Jaaa ni, hellt sinnes av mig att skapa all denna ångest heeelt i onödan. För vem bryr sig? Varför gör man så här? Jag blir lätt lite sån när jag blir sjuk, eller när jag frisknar till. Då sprutar energin & jag "måste ta igen för all slapptid". Tur att jag har många fler år på mig att öva mig på att tagga ned lite mer. Imorn ska jag bara slappa & njuta av det underbara sällskap min bästaste klass ska erbjuda. Vi ska ha superkul & det där restaurangbesöket...det ser jag till att fixa nummer till, så vi kan boka imorn på dan. För tyvärr behöver jag nog ringa runt till ställen, för att se vilka som kan mätta oss trots alla allergier vi har i klassen.
Nu känns allt lite bättre, då man skrivit av sig. Precis vad en blogg är till för =)
XOXO
- Jaaa ni, hellt sinnes av mig att skapa all denna ångest heeelt i onödan. För vem bryr sig? Varför gör man så här? Jag blir lätt lite sån när jag blir sjuk, eller när jag frisknar till. Då sprutar energin & jag "måste ta igen för all slapptid". Tur att jag har många fler år på mig att öva mig på att tagga ned lite mer. Imorn ska jag bara slappa & njuta av det underbara sällskap min bästaste klass ska erbjuda. Vi ska ha superkul & det där restaurangbesöket...det ser jag till att fixa nummer till, så vi kan boka imorn på dan. För tyvärr behöver jag nog ringa runt till ställen, för att se vilka som kan mätta oss trots alla allergier vi har i klassen.
Nu känns allt lite bättre, då man skrivit av sig. Precis vad en blogg är till för =)
XOXO
Kommentarer
Trackback
