anziii

Mina söndagar är alltid sorgliga! Jag är inte en av de som börjar gråta så värst lätt men den sitter i halsen varenda gång. Kanske det beror på att man råkar skapa en grej av varje avsked. Man tänker "sista gången jag får krama & hänga på min fina pojk. Kommer inte kunna känna på den värmen han utstrålar...på 5 HELA LÅNGA DAGAR & NÄTTER". Kanske man borde vant sig vid detta nu efter 10-11månaders distansförhållande? Nä inte ett dugg. Nästan så att det ibland blir svårare. Fast jag ska va stark & klara mig igenom denna vinter!

Ny laptop med PSD installerar på, yaaaaeeh! Bland mina favoriter har jag gärna alla bloggadresser uppsparade. Vill ni ge mig era adresser, please=)