anziii

Efter en veckas slit me plugg, skoldagar & långa arbetsdagar så blir man såklart krasslig. Suck! Som tur är så vill min goding ändå komma & gosa med mig i helgen. Mår så bra av godingen! Han va ju själv krasslig förra helgen men vem vill bli sjuk? Alla i klassen tror jag iof har/är sjuka...

Lyssnar nu på Mary J Blige nya skiva, inte dum den.

På söndag är det dressyrtävlingar i Botorp & det va en del kändisar som ska dit, så ska dra med min karl dit & spana. Vara en sån där läktarryttare. Ni vet, "driv mer, sitt rakt, håll i tyglarna, mjukna i handen" osv-ryttare. Lika väl som man kör på "otrolig sits, fina händer, starka ben, snyggt korrigerat"-stilen oxå. Skulle aldrig snacka skit om folk men att vara en läktarryttare gör dig själv mer medveten om de små missarna som lätt görs & som man själv kan tänka på. Jag tycker alla som är med i en tävling är vinnare bara genom sitt deltagande. Finns ju många som startar bara för miljöns skull, kanske det är första starten ever? Nej att kasta sten i glashus pysslar jag inte med. Det är tyvärr ett gigantiskt problem inom ridsporten. Alldeles för många tjejer med avundsjuka inom sig! Hur många har inte hört eller sagt "om jag hade fått en sån dyr häst, hade jag oxå..." eller "Den där dumma/idioten vann". Speciellt inom bedömningssporterna blir ju detta ännu tydligare. Där kan man ju lätt bli upprörd på bedömningen.



(En bild från Ankis träning för Johan. Hann ta 1st bild innan kameran dog... Har inget med texten att göra!)

I och med min utbildning jag går nu, så pluggar vi mkt psykolgi och ja
g jobbar hela tiden med mig själv. OM en känsla dyker upp så frågar jag mig själv Varför, jag reagerar på ett visst vis. I de fall jag talat om här, så grundar dem sig mest i dålig självkänsla och självförtroende. Varför ska man annars reagera med ilska/irritation/förtvivlan? Jo för man inser inte sina begränsningar och att man kanske redan gjort sitt bästa och då bör vara glad åt de som kommit längre. Mitt nuvarande tänk handar om att jag frågar mig vems problem det egentligen är. Alltså, om jag känner frustration över en sämre bedömning, så gör jag detta till mitt Problem. Att istället skaka av sig detta & gå vidare, så har jag plötsligt inget problem. Ex 2; en vän beteer sig illa och jag bli irriterad på att denna kräver uppmärksamhet eller energi, ja då har ju plötsigt JAG ett problem. Nej, skaka av sig & lägg bort problemet. Hängde du med? Det är otroligt befriande att tänka på detta vis & att ge komplimanger & bekräftelse till andra är så makalöst mycket mer roligare & givande. Se dessa människor växa & glittra i ögonen av fina ord. Så alla ni som orkat läsa allt detta, ge nästa person du ser en komplimang! Ni kommer få dubbelt tillbaka=) Jag ska iaf bekräfta en massa coola ryttare på söndag som vågar & kämpar på tävlingen på söndag (oavsett kön, etnicitet, religion eller klubb!)

Hoppas nu ingen tog detta personligt, för jag har absolut inga tankar på att detta blogginlägg riktar sig mot någon eller några individer. Det är ett almännt problem & som jag bara pratade av mig generellt om. 

Min lille bebbi ligger ofta på fönsterbräda & leker med grejen till rullgardinen